Mja, det här med att åka kollektivtrafik. Vi snackade om det idag i skolan. Och vi pratade speciellt om det med att ge sin plats till en gammal. Jag är oftast en sån där jävla ungdomsfitta som sitter kvar, råkar helt plötsligt somna eller satt och döstirrade ut i mörkret och såg inte den stackars tanten. Nej men man ser ju vad det är för en slags gamling. Om det är en "Jag är nitti bast och kommer snart falla ihop" så är det klart man ställer sig. Men en sån "Jag leker att jag är yngre än jag är men vill egenligen sitta" Såna pallar man ju inte, vi är ungdomar, jag står flera timmar i bageriet. Jag ska ha en sittplats.

Sedan har jag läst i ganska många bloggar om det här med att alla männskor bara sitter och stirrar i golvet eller "ut i mörkret" där det inte finns något att se. Men hallåååå, kom igen, det är ju inte så att man trycker näsan mot glaset för att se tunneln (Eller de blåa lamporna som var coola när man var liten) utan man sitter ju och kollar på alla männskor, glaset bildar ju en perfekt spegel så man slipper sitta och stirra på nån snygg männska, nu kan man ju smygkika genom att kolla på glaset. Perfa! (Y) För vilken stockholmare skulle inte tro man va galen om man satt och glodde en i ögonen och log lite små-peddo-aktigt?

/KÄCK